Då var dagen för avfärd kommen. Väskorna är packade, den sista måltiden är intagen, en ny ryggsäck har rättfärdigats och inhandlats. Vi är redo!
Jag och Niclas kommer bege oss från Kårhuset Origo och vidare förbi Döbelns park och sedan ut ur Umeå mot söderns slätter. Färden kommer att följa “Cykelspåret”, en 250 mil lång cykelväg från Ystad till Haparanda (och tvärt om) längs östkusten som är utstakad av Cykelfrämjandet. Nu ska vi inte cykla hela denna sträcka, men ändå.
Vi kommer att uppdatera denna blogg så ofta som läge ges, med berättelser och betraktelser från vår färd. Vi kryddar dessutom med lite bilder och kanske någon film om det går. Häng med!
Alla som råkar befinna sig längs vår färdväg får gärna höra av sig, så kanske vi svänger förbi. Denna vecka kommer säkerligen att bjuda på många utmaningar, men ingen så stor som att vi MÅSTE se de kvarvarande matcherna i fotbolls-VM. Här behöver vi all hjälp vi kan få. Vi beräknas befinna oss i Övik under semifinal 1 och det är oklart var vi befinner oss under semifinal 2.
Det slutade alltså med att vi fick ihop 250 stycken medlemmar inför i höst vilket är najs! Jag tror definitift vi hade kunnat få fler däremot. Detta slutar iallafall i 50 mil söderut, vi får se vart vi hamnar helt enkelt.
Idag är sista dagen för oss här på kansliet innan den nya styrelsen tar över detta bygge. Men för mig och Erik så är det inte slut på jobbet än! På måndag bär det av med cyklingen och förberedelserna är på g.
För alla intresserade så kommer vi att ha en liten adjömingel utanför kårhuset origo på måndag klockan 13. Vi bjuder på lite alkoholfritt bubbel och skålar inför avfärden som sker direkt efter. Kom dit vetja!
Ps. missa inte vårt uppdaterande här under resan, då vi kommer att ha dagliga uppdateringar hur resan fortgår.
Kampanjen NTK utan stödhjul är nu inne på sista veckan, för att kunna ta del av förmåner och ha chans att vinna priser måste man anmäla sig senast fredag!
Alltså, har du inte anmält dig? Har dina vänner inte anmälts sig? Har dina ovänner inte anmält sig? Se att det görs direkt!
För övrigt så har vi fått tummen ur vad gäller utskick av förmåner, som bör dimpa ner i dagarna. Under kampanjen har räkningar skickats ut per e-post, som hamnat i skräpposten för vissa. Vi har nu skickat ut räkningar per vanlig post till alla som vi inte registrerat betalning för än. Om ni hunnit betala under tiden kan ni bortse från den räkningen.
NTK trampet gick av stapeln förra veckan och var riktigt lyckad, vi vill tacka alla fina deltagande lag!
… hamnar man på något vis, lik förbannat i Hudiksvall!
Kampanjen rullar på, och vi närmar oss 200 medlemmar redan nu inför nästa år. Det är inte fy skam, men vi siktar högre. Är du en av dem därute som tänkt gå med, men inte kommit till skott? Anmäl dig nu! För tillfället befinner sig målsnöret för vår resa någonstans i trakterna kring Hudiksvall. Det är lätt att man svävar iväg med tiden, jag blev nyligen påmind om att det första målet vi formulerade var att nå 150 medlemmar redan innan sommaren. Det har vi redan nått! Målet för närvarande får nog sägas vara 300.
Gårdagen bjöd på vårens/sommarens första riktiga cykeltur. Jag och Niclas tog oss samman och ställde kompassen mot Sävar tur och retur. Det kändes att man inte riktigt körts så hårt hittills… Efter två mil i motvind tog vi oss en välförtjänt kebabtallrik i Sävar. Hemfärden i medvind klockades på, och nu gissar jag, 45 minuter!
Lyckas vi bara hålla upp träningen så ska nog det här gå bra. För om man drömmer om Paris hamnar man på något vis lik förbannat i Hudiksvall, i bästa fall!
Hadebra / Erik
P.S. Missa inte NTK trampet, cykelorienteringen som i morgon (20/5) kl13 går av stapeln med start utanför MIT-huset.
D.S.
Sommaren nalkas och vägarna sopas. Det är fantastiskt härligt. Snart kan vi fara ut och träna lite långdistanscykling på landsvägarna och njuta av vädret.
Nog för att träningscyklar är bra, men det har liksom känts som vår träning stått och trampat på samma ställe… ( ordvits avsiktlig )
Nog om vår uppladdning. Hur går projektet då? Jorå det går bra. Nu har vi ca 180 medlemmar vilket innebär 36 mil – najs, men kan bli najsare. Sedan så har det visat sig att många har fått sin e-faktura i sin skräppost, vilket är lite olyckligt. Så nu är det nya tag, nu kommer man att få sin faktura the old school way – per brev.
Inga smågrejer ska få stå ivägen för projektet, icket!
Så se till att sprida budskapet så vi får in ännu fler medlemmar nu under maj!
I tisdags var vi återigen i vårt kära fik Mitum och körde en träning under lunchtid. Men inte nog med det. Vi har fått cykelbyxor donerade till oss, så nu var vi sjukt snabba och ja, sjukt snygga.
Under ett sådant här projekt så har man förstås både upp och nedgångar. I veckan så har t.ex. kört ett träningspass i Mitum, men kompenserat detta genom två skrovmålsmiddagar på kårkansliet ( hittills ). Men som sann teknolog tänker jag direkt om man tjänar något på att ha högre massa, då detta genererar högre rörelseenergi? Det kanske är taktiskt med lite vikt bakom styret? Eller är det bara mitt samvete som fösöker komma undan sina tillkortakommanden?
Anyway. Maj har kommit igång och tiden går fort. Se till att bli medlem och skicka oss längre bort. Jag menar hur spännande låter Sundsvall?
NTK utan stödhjul rullar på! Det har inte gått en enda dag utan att någon anmält sig för att betala sin kåravgift innan sommaren. Fantastiskt! För stunden har 143 personer anmält sitt intresse för detta, det placerar mig och Niclas i trakterna kring Sundsvall. Det fixar vi lätt!
Kampanjen har, som vi hoppades, genererat endel uppmärksamhet, från media, från universitetshåll och från övriga kårer i landet. Vi är dock ute efter ännu mer uppmärksamhet, vårt bekräftelsebehov stinnar man inte i första taget! I en artikel nu senast i Vertex gick vi under benämningen “NTK-profiler”. Förutom att det låter som om man begått något brottsligt så är vi väldigt nöjda!
Baksidan av medaljen är dock att kampanjen genererar ett visst extrajobb, både vad gäller administration och kampanjarbete. Denna dag har både Teknikhuset och Kårhuset Origo fått besök av vårt kampanj-crew.
Det är inte utan att allt arbete genererar en viss ångest…
…men vad gör man inte för kåren. Ett besök på EPP:n och ytterligare 2 mil att cykla. Eftersom Niclas gått och dragit på sig benhinneinflamation fick vi hitta alternativa sätt att ladda upp, vi ska dock snart vara tillbaka på banan igen.
Först av allt vill jag bara länka till VF-reportaget om projektet. Check it out!
http://www.folkbladet.nu/?p=172159
Då fattas bara VK, kvällspressen och lokal-tv. Men det kommer
I och med det här projektet så ställs man in för en intressant intern intressekonflikt. Man jobbar hårt för att få fler medlemmar så att man ska få en tuffare cykeltur till sommaren. “How far is enough?” – står det på våra kampanjaffischer. Men hur långt är verkligen nog? Hur jäkla jobbigt kommer det inte att bli ifall sträckan eskalerar?
Äh, det får bli ett senare problem. Det finns trots allt saker som är viktigare än våra sadelsmärtor.
Slutligen vill jag passa på att önska mig fler medlemmar i kåren på min födelsedag. Att önska vår undergång…
Det tar sig sa mordbrännarn. Nu börjar vetskapen om projektet nå ut till folk och vi får mycket positiv kritik, vilket är sjukt peppande!
Jag kan förstå att man kan få för sig att vi bara larvar oss här på i kårstyrelsen. Ska vi inte syssla med utbildningsbevakning och andra kärnfrågor? Det gör vi! Men det syns inte lika mycket, tyvärr. Nu är vi i ett viktigt skede och nu är marknadsföring på prioritetslistan, nu mer än någonsin.
Hela kårobligatoriedebatten tycker jag har varit lite tung, dyster och nedstämd över hela landet genom alla kårer. Det är liksom att man fokuserar på problemet, inte lösningen. (Vi ska däremot inte sticka under stolen med att vi också varit oroliga över avskaffandet)
Det är det fina med den här kampanjen.Vi vänder på steken och gör det hela till en rolig grej, sveper med oss företag, engagerade och privatpersoner och gör hela grejen med att gå med i kåren till en rolig och lustfylld grej. Vi kommer att klara det här galant, det är jag övertygad om. Det hela projektet tycker jag lyser av NTK:s största och viktigaste paroll – engagemang.
Så är kåren ute och cyklar med med det här projektet?
Det är svårt att i förväg veta hur sommarens cykelturen kommer kännas. De första milen blir nog spännande, men hur blir det när vardagen infinner sig?
Jag tror att jag kan hitta svaret hos en artist jag gillar skarpt, en sångare/poet som heter Emil Jensen. Denna herre gav sig för något år sedan ut på en cykelturné genom Sverige där han cyklade 300 mil. Det spelades in en dokumentär om detta och trailern kommer här:
Han har några tänkvärda reflektioner från sin resa. Jag tror mycket väl att dagarna kan komma att ägnas åt att lösa världsproblemen, och att det kan bli en hel del räknande av reflexpinnar… Då jag är och simmar brukar jag ägna mig åt att göra kvoten mellan antalet simmade längder och planerat antal simmade längder till ett så förenklat bråk som möjligt, så risken är överhängande för att jag trillar dit… Lägg då till att man råkar få en dålig låt på hjärnan och det här kan sluta hur som helst!
