NTK utan stödhjul rullar på! Det har inte gått en enda dag utan att någon anmält sig för att betala sin kåravgift innan sommaren. Fantastiskt! För stunden har 143 personer anmält sitt intresse för detta, det placerar mig och Niclas i trakterna kring Sundsvall. Det fixar vi lätt!
Kampanjen har, som vi hoppades, genererat endel uppmärksamhet, från media, från universitetshåll och från övriga kårer i landet. Vi är dock ute efter ännu mer uppmärksamhet, vårt bekräftelsebehov stinnar man inte i första taget! I en artikel nu senast i Vertex gick vi under benämningen “NTK-profiler”. Förutom att det låter som om man begått något brottsligt så är vi väldigt nöjda!
Baksidan av medaljen är dock att kampanjen genererar ett visst extrajobb, både vad gäller administration och kampanjarbete. Denna dag har både Teknikhuset och Kårhuset Origo fått besök av vårt kampanj-crew.
Det är inte utan att allt arbete genererar en viss ångest…
…men vad gör man inte för kåren. Ett besök på EPP:n och ytterligare 2 mil att cykla. Eftersom Niclas gått och dragit på sig benhinneinflamation fick vi hitta alternativa sätt att ladda upp, vi ska dock snart vara tillbaka på banan igen.
Först av allt vill jag bara länka till VF-reportaget om projektet. Check it out!
http://www.folkbladet.nu/?p=172159
Då fattas bara VK, kvällspressen och lokal-tv. Men det kommer
I och med det här projektet så ställs man in för en intressant intern intressekonflikt. Man jobbar hårt för att få fler medlemmar så att man ska få en tuffare cykeltur till sommaren. “How far is enough?” – står det på våra kampanjaffischer. Men hur långt är verkligen nog? Hur jäkla jobbigt kommer det inte att bli ifall sträckan eskalerar?
Äh, det får bli ett senare problem. Det finns trots allt saker som är viktigare än våra sadelsmärtor.
Slutligen vill jag passa på att önska mig fler medlemmar i kåren på min födelsedag. Att önska vår undergång…
Det tar sig sa mordbrännarn. Nu börjar vetskapen om projektet nå ut till folk och vi får mycket positiv kritik, vilket är sjukt peppande!
Jag kan förstå att man kan få för sig att vi bara larvar oss här på i kårstyrelsen. Ska vi inte syssla med utbildningsbevakning och andra kärnfrågor? Det gör vi! Men det syns inte lika mycket, tyvärr. Nu är vi i ett viktigt skede och nu är marknadsföring på prioritetslistan, nu mer än någonsin.
Hela kårobligatoriedebatten tycker jag har varit lite tung, dyster och nedstämd över hela landet genom alla kårer. Det är liksom att man fokuserar på problemet, inte lösningen. (Vi ska däremot inte sticka under stolen med att vi också varit oroliga över avskaffandet)
Det är det fina med den här kampanjen.Vi vänder på steken och gör det hela till en rolig grej, sveper med oss företag, engagerade och privatpersoner och gör hela grejen med att gå med i kåren till en rolig och lustfylld grej. Vi kommer att klara det här galant, det är jag övertygad om. Det hela projektet tycker jag lyser av NTK:s största och viktigaste paroll – engagemang.
Så är kåren ute och cyklar med med det här projektet?
Det är svårt att i förväg veta hur sommarens cykelturen kommer kännas. De första milen blir nog spännande, men hur blir det när vardagen infinner sig?
Jag tror att jag kan hitta svaret hos en artist jag gillar skarpt, en sångare/poet som heter Emil Jensen. Denna herre gav sig för något år sedan ut på en cykelturné genom Sverige där han cyklade 300 mil. Det spelades in en dokumentär om detta och trailern kommer här:
Han har några tänkvärda reflektioner från sin resa. Jag tror mycket väl att dagarna kan komma att ägnas åt att lösa världsproblemen, och att det kan bli en hel del räknande av reflexpinnar… Då jag är och simmar brukar jag ägna mig åt att göra kvoten mellan antalet simmade längder och planerat antal simmade längder till ett så förenklat bråk som möjligt, så risken är överhängande för att jag trillar dit… Lägg då till att man råkar få en dålig låt på hjärnan och det här kan sluta hur som helst!
Det är dag 2 i kampanjen och gårdagens kampanjstart ledde till höstens första 60 medlemmar. Det är alltså 12 mil hittills, lagomt till Övik. Utöver detta så fick vår fanpage på facebook 110 fans och denna hemsida fick en ordentlig besökspik. Man kan ju inte låta bli att känna sig nöjd.
Passet i Mitum igår fick mig, förutom att känna mig lite dum, att tänka. Bör man komma igång med träningen inför sommaren nu? Det här borde ju om något sporra en till att komma i (någolunda) form. Nog för att alla ska dö någon gång, men jag tänkte inte åka dit på en lårmuskelkollaps i norrlands inland.
En annan tanke jag haft är att jag noterat att det är väldigt få, om inte inga, som tycker synd om oss. Det är en överväldigande majoritet av skadeglädje.
Slutligen. Jag ringde min cykelpolare Lance och frågade vad han tyckte om NTK utan stödhjul. Han svarade med den här gesten
Dag 1 av NTK utan stödhjul är nu genomförd. Jag och Niclas genomförde vårat första träningspass, 60 minuter spinning i anslutning till kårens fik, Mitum. Många kom och skrev upp sig för medlemskap, för tillfället har vi 110 km att cykla till sommaren! Det är en bra start men vi ska nå våra drömmars mål, Budapest, så det är en bit kvar. Vi har ytterligare några växlar att lägga in så det ska nog kunna gå. Häng med oss!
Träningen gick för övrigt bra, men i det långa loppet så är vi nog i behov av cykelbyxor…
Även fast jag inte själv ska cykla har jag varit väldigt engagerad i förberedelserna inför detta projekt. Och jag måste säga att det har inneburit en hel del jobb, dock kan jag nu luta mig tillbaka en stund och reflektera lite.
Än hurvida kampanjen får stor eller liten genomslagskraft så har den varit väldigt rolig att jobba med. Det har inneburit en hel del varierat arbete, med bland annat lite Photoshoppande och hemsidelayoutande.
Nu vet ju varken jag eller någon annan hur långt de kommer att få cykla.
Kanske blir det en trevlig dagstur ut till holmsund eller kanske får dom kämpa sig ända ner till budapest, nånstans där mellan eller gud förbjude ännu längre.
Det som jag kan tycka är roligt, är hur ringa detta arbete med förberedelser skulle reflekteras i Erik och Niclas väderbitna ansikten efter en sisådär 100 mil. Jag menar vilket kontorsarbete man än sätter i perspektiv, så får det svårt att trumfa 250 mil på cykel.
Jag tvivlar inte på deras vilja eller fysiska förutsättningar, men jag tror att till och med Lance Armstrong inte skulle avverka en så lång sträcka på cykel utan lite gnäll.
Efter veckor av väntan och slit är det dags. NTK utan stödhjul släpps lös, förhoppningsvis för att leva sitt eget liv och överträffa våra förväntningar! Vi vet inte vad vi gett oss in på! Kanske det bästa vi gjort i våra liv, kanske det sista vi gör i våra liv, eller nåt mitt emellan.
Vi hoppas att NTK ska kunna få många medlemmar i god tid innan kårobligatoriets fall, och att jag och Niclas ska få en trevlig och lagom lång cykeltur i sommar. Vissa skulle se det som en lose-lose-situation för oss, men vi ser det mer som en win-win-situation. Dock är det kanske mest en strange-strange-situation…
